När mörkret tar över och du bara sjunker. När inte ens de mest betydelsefulla personer i ditt livs ord tröstar och när tårarna smeker din kind och efter en stund bara blir fler och fler för att du inte vet varför dom är där.

När alla är bättre än du och du känner dig kastlös och ynklig.
Att känna sig som en bekräftelsehora stup i kvarten, känslan av att inte kunna stå på egna ben. Att vara beroende av andra för att må bra.

Jag vill ut, men jag vet inte hur.